fifunenfromrymdgymnasiet.blogg.se

---Ett piratäventyr med Harry Harhjärta ---

   Det var en gång ett land i väst, omringad av sju stora hav som styrdes av tre piratkungabröder. Äldst var kapten Vitskägg den Vise, näst äldst var kapten Rödskägg den Modige och yngst var  kapten Svartskägg den Svartsjuke och dessa piratkungar hade var sin del av detta rike. En mycket mörk morgon hände något förfärligt, kapten Svartskägg störtade sina två äldre bröder och bannlyste dem till varsin liten ö. Kapten Vitskägg skeppades till en liten ö så norr ut man kunde komma och kapten Rödskägg skeppades till en ö så långt söder ut man kunde komma, i detta piratrike. Nu regerade kapten Svartskägg över piraternas land och de sju haven, människorna levde ständigt i skräck och bad varje natt om ett mirakel som skulle rädda dem ur detta miserabla liv.

   År gick och inget mirakel fanns inom  synhåll men plötsligt en till synes vacker dag dök oraklet Rakel Mirakel upp och talade om nyheter som kunde tolkas som både goda och onda, beroende på vem som tolkade dem. En profetsia hade uppenbarats för de äldsta som talade om en modig pojke med ett magiskt svärd som skall återinföra freden och lyckan till detta piratrike, kapten Svartskägg skall kuvas i en duell emot denne pojke och hans bröder skall återvända. Kapten Svartskägg som var först att höra om detta ville inte att någon annan skulle veta om denna profetsia eftersom det skulle ge dem hopp och det var farligt. Men som mycket annat, så visste snart alla om profetsian och sökandet efter denne pojke började.

  I en liten by nära havet på den östra sidan om landet bodde det en liten pojken vid namn Harry Harhjärta. Harry var en mycket försiktig pojke som var rädd för det mesta, men en dag skulle hela hans enkla liv förändras...

  Harry var ute och gick längst stranden där han kastade snäckskal i vattnet. Han plockade upp ett skal och just som den var på väg att flyga lång ut i vattnet stannade Harry upp för att se vad det faktiskt var han hade plockat upp. Det var en mussla, en ovanligt vacker mussla med ett mönster som han aldrig förr skådat och inne i musslan hittade han en rosa pärla. Harry flög nu fram över byns gator med hjärtat i halsgropen, ytterdörren slås upp och där står hans mor som var väldigt förvånad över detta uppsåt. 

--- Jag har hittat en magisk mussla med en rosa pärla i och med denna mussla, som jag ger dig, kan du utbyta mycket pengar för om du går till kapten Svartskägg, då slipper vi leva i fattigdom! är det inte fantastiskt mor? sade Harry.

 Harrys mor föll ned på knä i tårar och bad honom stänga dörren. Harry närmade sig sin gråtande mor och frågade hur det stod till. Med ett leende på hennes läppar berättade hon om profetsian och sedan förklarade hon att detta var ett tecken, Harry var den utvalde.  Rädslan forsade i Harrys lilla kropp, han bönfallde sin mor att ta musslan. Inte kunde jag vara den utvalde, tänkte Harry och bad sin mor att inte tala om detta med någon, men det han inte visste var att halva grannskapet hade hört allt och inom kort hade rycktet spridit sig i byn, senare i hela landet.

  Dagen därpå knackade det någon på dörren, tro vem det kan vara? tänkte Harrys mor.

---- Ursäkta! mitt namn är kapten Vilda Mathilda, hördes en bestämd röst som tillhörde den vackra flicka som var kapten på skeppet Morgonstjärna .

--- Jag söker unge herr Harhjärta och jag föreslår att du kommer med mig innan kapten Svartskäggs pirater hittar dig!

 Harrys mor öppnade dörren och frågade vad de ville hennes son och till svar fick hon att dessa pirater som nu stod utanför dörren skulle hjälpa herr Harhjärta att störta Svartskägg.

Harrys mor visste att vilket alternativ som helst var bättre än att tillfångatas av kapten Svartskägg, så Harry skickades iväg med Vilda Mathilda och hennes vilda besättning på skeppet Morgonstjärna. Först måste de besöka kapten Vitskägg den Vise för vägledning och honom kunde de bara hitta på ett sätt,

--- Morfar gav dig något, en pärla för att vara exakt, sade kapten Mathilda.

--- Jag hittade en rosa pärla i en mycket vacker mussla, svarade Harry och gav Mathilda pärlan.

  Kapten Mathilda klev nu bort till kanten av båten, viskade några ord till pärlan och släppte ned den i det nattfärgade havet med stjärnhimlen som spegelbild. Harry blev alldeles utom sig, men Mathilda försäkrade honom om att detta var ända sättet att få tag på Kapten Vitskägg.

En droppe från havet placerade sig på himlen och började skina, denna droppe var pärlan, men hur den hamnade på himlen kunde inte Harry förstå. I många nätter följde de samma stjärna och så småningom skulle de få syn på en liten ö där Harry Harhjärta äntligen skulle få träffa kapten Vitskägg den Vise. Vid strandens kant stod Vitskägg och välkomnade dem. 

--- Så det här är den pojke som skall utmana min lillebror Svartskägg, sade Vitskägg medan han inspekterade Harry.

--- Mitt namn är Harry Harhjärta och jag tror inte att jag är den ni söker, svarade han.

--- Det får svärdet bestämma, instämde Vitskägg. 

  De anlände till ett altare av sten där det låg en svärdformad kvist. Harry gick fram och plockade upp den underliga kvisten och i samma stund Harrys fingrar omslöt den så förvadlades kvisten till ett glittrande svärd, mitt framför ögonen på dem. Kapten Vitskägg förklarade, vis som han var, att med detta svärd skulle han möta Svartskägg i en duell. 

--- Åk nu till min broder Kapten Rödskägg den Modige så skall du få lära dig att använda detta  magiska svärd.

--- Följ den store krigaren orions stjärnbild och ni skall finna eran väg genom lunga vatten.

  Nu var alle man på däck och på väg emot den avlägsna södern.

Efter en lång resa var de äntligen framme och kapten Rödskägg började genast sätta pojken på prov. Tolv dagar spenderade de på ön och under de dagarna ökade Harrys färdigheter, att hantera ett svärd vart lättare och hans styrka ökade. När den tolfte dagen var kommen skickades Harry ut ensam på ett uppdrag, han skulle plocka en förtrollad eldblomma som växte på klippavsatsen till en drakes näste. Vägen dit var lång och Harry kände hur modet svek honom när han stod och stirrade upp till den avsats han skulle klättra till men han samlade sina krafter och tog sig upp till blomman. Till sin förvåning var det ingen drake där och han bestämde sig för att spendera natten i grottan, inte för långt in men tillräckligt för att få skydd över huvudet. En stor sten fick bli en plats att vila sin trötta kropp emot och när mörkret föll kunde Harry se hur blomman han skulle plocka började lysa, som om den började att brinna.

  Morgonen därpå drog Harry av sig den ena sockan och började gräva upp blomman, med rötter och jord men det han inte visste var att den sten han sovit emot iakttog nu honom. Det var drakens huvud som var det Harry trodde var en sten. Draken såg hur försiktigt blomman plockdes av pojken och lät honom ta den med sig eftersom han visat sådan respekt för den lilla eldblomman och modet han visat genom att sova brevid en drake var makalös, trots att han sov ovetandes.

  Under natten hade det regnat så klippan var mycket hal, ett felsteg och Harry föll. Men innan han visste ordet av det så hade draken fångat honom och han fick då flyga tillbaka till Kapten Rödskägg. När de annlände stod alla mycket förvånade av vad de nu fått se men Rödskägg klev fram till draken, tackade den och sedan flög den till klippavsatsen och nästet i grottan.

--- Du har visat stort mod men även respekt och med detta är du nu redo att bege dig hem för att möta min broder, kapten Svartskägg den Svartsjuke.

  Med kurs mot Svartskägg och ett te kokat på eldblommans blad kände nu Harry att han var redo att befria riket från Svartskäggs förtryck. Kapten Svartskägg den Svartsjuke hade hört om denne pojke och var nu väldigt nervös när de sagts att han hade satt sin kurs emot honom. När Harry, Vilda Mathilda och besättningen lagt till i hamnen gjorde de sig iordning marscherade mot slottet och Svartskägg, ute på gården stod den fasansfulle kapten med ett svärd och väntade.

  Grindarna till gården flög upp och där stod Harry,

--- Mitt namn är Harry Harhjärta och tiden är kommer för dig att kapitulera! ropade Harry.

--- HaHaHa, lille Harhjärta du är ingen match för mig! svarade Svartskägg.

 Och så var duellen igång, de båda kämpade tappert men Svartskägg hade underskattat denne lille pojke och med ett magiskt svärd så besegrades han. Till slut övervann Harry Harhjärta sina rädslor och återställde freden, beordrade att kapten Vitskägg den Vise och kapten Rödskägg den Modige genaste skulle skeppas hit och återta sina platser som piratkungar, domen för Svartskägg var att tillbringa en mycket lång tid på en öde ö där han kunde tänka över sina brott.

  Några år senare gifte sig Harry Harhjärta och Vilda Mathilda och levde lyckliga i alla sina dagar.